FY FAN VAD NERVÖS JAG VAR!
"Du vet väl att det är flera som brukar droppa ner i ån. Ja du vet när jag simmade så bubblade en kille ner 50 meter framför mig. Han fick kramp. Inte mycket att göra. Men dom har ju dykare!"
Orden som uttalas kommer från en nyligen träffad man på Pizzeria New York i... Vansbro. Han drar gamla rövarhistorier om de gånger han simmat. Nu är han där för att se sin dotter göra samma bedrift. Orden är väl tänkta att lugna mig, men jag blev ju inte lugnare av dom. Dykare. Bubbla ner. Hela kvällen gick jag runt och våndades för att jag skulle bubbla ned. Att det helt plötsligt skulle ta slut i armarna - sen ligger man där på botten och hoppas att en dykare ska hitta en. I löparlopp kan man ju stanna och vila lite om man skulle bli trött - men va fan här är det ju dödsstöten! Såg mardrömsscenarior att jag skulle ställa in och behöva komma tillbaka och simma nästa år igen!
Men det gick bra! Vi överlevde! Jag har nog aldrig varit så glad att komma imål som på Vanbro. Det var rätt lugnt, kände aldrig dödsångest förrutom strax innan start. Väl i vattnet var det väldigt behagligt och lugnt. Simmade nog lite väl lugnt... .1.33. Men jag är sjukt nöjd att jag klarade det! Och det känns verkligen inte som någon mardröm att simma igen - jag är taggad på att simma bättre och att förbättra mig! :)
Sjukt nöjd!!
Innan start: I blicken: Lugn. I huvudet: Dödsångest
